Saturday, November 3, 2007

juss let the music take over your soul, body n mind... to kick back relax one time n you will find...

Lydmar var en stolthet och skatt i sthlm. såhär i efterhand känns det som en drömlik hallis... lämnade ett sådant brutalt tomrum att man inte kunde tro att det verkligen fanns något där i första taget.. alla de makalösa konserter man upplevde inträngd i något hörn av lokalen... minns att jag lipade till Bilal, hoppade på en vinglig stol till PPP, fick en high-five av J-live, bjöds på en oväntad minishow med Pharoahe Monch, en oförglömligt vibbig västkustkväll med annat än gangstrar -Ugly Ducklings, J-zone och Pidgeon John, ett flottigt never ending smörgåsbord av undergroundhiphop -P.U.T.S, Wildchild, Arrested Development, Oddisee, The Perceptionists, Puppetmastaz, Reel People, Scratch, Marc Hype, Invincible, Speech Defect osv... för att inte tala om de nervvridande rysningar längs ryggraden man åsamkades av alla blessed soulröster som passerade scenen genom åren... utländska (Alice Russell, Martin Luther, Marlena Shaw, Eric Roberson, Dwele, Anthony David, Leela James...), som inhemska (Linn, Natalie Gardiner, Melo, Samuel Lanciné, Anthony Mills, Kaah...).... det var en knytpunkt där alla musikintresserade i sthlm samlades, kids som ol'heads, kända som fullkomliga nobodys... det var en oas i ett hetsigt sthlm, en fristad där vardagsångesten lämnades någonstans vid svampen... med jämna mellanrum stod man där, andäktigt i en folksamling tryckta mot väggar och rutor immiga av hetta... med blöta handavtryck efter tappra försök att hålla balansen på soffor och barstolar...

China har lyckats fånga upp den publik som troget gick till Lydmar oavsett kalenderdag eller comittments... vi har upplevt dj Ayres, Tittsworth, Naeem Juwan, Pase Rock, diverse d'n'b legender (som jag inte kan redogöra för...), Dizzee Rascal, Aaron Lacrate och den 23/11 var ännu en b-more veteran -dj Scottie B (Tha GodFather) inbokad.

INGMARI är den gemensamma nämnaren här och är det någon tillfällighet att de är sthlms enda ställen (utöver bakfickan 2.35:1) som förmått ge nattlivet en internationell karaktär..? skulle inte tro det... Ingmari förtjänar en enorm eloge för sitt arbete... liksom Johan Netz, som är hennes shining armour, och Saurabh som står vid hennes sida i kriget mot svensk klubbpolicy...

DJs som spelat på China har skrivit och tackat för bra support... meanwhile på andra tillhåll (Debaser Medis bl.a) finns det skräckkvällar som skrämt bort artister för gott...

rykten att China måste stänga har konfirmerats...
DETTA är HELT #%#°#€%€€%......... !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Spy bar skulle förtjäna ett sådant besked mer än ett tiotal gånger… per helg… med tanke på den bryska s.k ”service” man får som gäst och alla skitkvällar man genomlidit där... men det är självklart inte det som betyder något utan hur ”rent” och ”säkert” stället kan dödas till, vilka pengar som sätter systemet i omlop... den okonventionella klubben med egen agenda och nyanserad musikalisk ambition... den ska bort... är folk glada så det syns, dansar så de studsar på väggarna ja då är det redan kört för längesen... man vill göra något... men vad kan man egentligen göra???? fly landet är en sak men det känns fegt... new york, london, paris, tokyo är mättade med musik, kultur och kreativitet... ingen utmaning att leta efter den där... låt oss gather och göra sthlm till vår stad, klubben till vårt hem och musiken vår rättighet.

WE SHALL OVERCLUB

No comments: